”Ulf Holgerssons speciella mörker eller skymning griper tag, lindar in och förför oavsett hur ofta mötena med hans bildvärld äger rum. Granskogens Venus vilar med handen över skötet, fångad i en gest av inåtvänd tillfredställelse. Den som varit där med penseln vet att den färgtorrt kyska blottläggelsen mer handlar om att servera sig själv för sitt själv, än att sukta efter den andre. Självbefläckelse eller självingjutelse är beroende av vem som står för handlingen.”
Susanna Slöör, Omkonst.se Läs hela artikeln här >
”Konstnären Ulf Holgersson gör bild av skogsbackar, ensligt belägna. En enstaka figur ur på en gång känd och okänd berättelse vandrar i den tidiga vårens ljus. Näcken spelar på sin giga med prövande lystnad. Teckning, komposition, färg och penselskrift är som noga prövad poesi, ett idogt och eftertänksamt sökande i silvertonat bruna och gröna nyanser. Formen ingår i en lång tradition av sparsmakad och folklig skönhet. Uttrycket äger drag av saga och sägen. Det är bilder i folkviseton.”
Sydostenstipendiet, 2007